Jag är rädd för att säga att jag saknar det
Det känns som om det var igår, igår vi gick igenom ett somrigt Västervik. Några dagar efter skolavslutningen, dagen innan flytten. Vi gick i flera timmar och jag grät, jag grät hela tiden. Även om jag inte ville så fanns det inget stop, men ändå fick vi varandra att skratta och le genom tårarna. Det hade kunnat vara vilken vanlig sommarkväll som helst men det var det inte... Ändå kommer jag aldrig glömma den kvällen ♥
Kommentarer
Trackback
